Björn Trygg

Hur testandet gick till: Jag har testat spelet med mellan två och fem spelare i sammanlagt åtta spelomgångar.

Komponenter
Kvaliteten på komponenterna är ganska dålig och inte så genomtänkt. Behållaren för korten har ingen fram- eller baksida, vilket gör det lätt att blanda ihop vilka kort som är upplästa eller inte. Det är dessutom väldigt lätt att se den första ledtråden på de två frågorna på kortets framsida. Korten hade gärna kunnat vara bättre designade: det finns inga indikationer på vilken fråga som tillhör vilken kategori om en inte tittar på de färgade prickarna bredvid ledtrådarna, vilket framförallt gör tvåspelarvarianten klumpig. Spelpjäserna är plastiga och känns billiga.

Regler
Reglerna är på det stora hela lättförståeliga och enkla. De får plats på fram- och baksidan av ett enskild blad vilket är en fördel. Två problem som uppstod är dels det tvivelaktiga (taktiska?) valet att det ibland kan löna sig att medvetet svara fel på en fråga på enpoängs-nivån, för att ge motståndaren ett minuspoäng (istället för ett pluspoäng, medan en själv går plus/minus noll). En oklarhet i reglerna gäller vad som händer vid oavgjort - reglerna specificerar utslagsfråga, men är otydlig om vad det egentligen betyder. Ska spelarna gissa på hur den andra svarar, till exempel? Ska de placera sina pjäser på de olika kunskapsnivåerna? Vem går först? Vem bestämmer kategorin?

Spelbarhet
Spelet är ganska lättspelat och inte alltför svårt. Om någon kan svaret på en hög poängnivå kan spelare på nivåerna längre ner gissa på samma sak även om de inte kan svaret, vilket gör att de oftast inte hamnar alltför långt efter. Ämneskategorierna kan vara svårtydbara, speciellt "händelser" som verkar kunna innehålla en mängd av ämnen. Detta kan dock vara en fördel, då det till viss del förhindrar att någon som är väldigt duktig på vissa ämnen konstant väljer det ämnet och sedan ställer sig så högt upp hen kan i den kategorin.

Slutsatser
Spelet gör sig bäst i någorlunda stora grupper, gärna fyra eller fler, för att få ut mest spelglädje och spännande risktagningar. Med två personer lyser spelets mekaniska brister igenom. Möjligheterna att ta medvetna risker för högre poäng kombinerat med att gissa på de andra spelarnas kunskaper (eller bara gissa att de svarar rätt eftersom du kommer att svara rätt!) är intressant. På det stora hela är det en intressant twist på klassiska frågespel. Det är tillräckligt kort för att kunna spelas utan att någon tappar sugen, och tillräckligt spännande för att spelas flera gånger om.

Kommentar från en av de andra spelarna:
Chansningsmomenten med att välja hur många ledtrådar man ska ha och gissa om andra kommer svara rätt är rätt kul, men svårighetsgraden på frågorna är generellt lite lägre än vad jag tycker den borde vara. Så jag skulle rekommendera det till folk som vill ha ett frågespel med lite twist och som inte har alltför allmänbildade vänner.

Så anlände då den lilla vita lådan, fylld med färgglad plast och mängder av frågekort!

Det första intrycket av komponenterna är ganska mediokert. Plastbitarna känns väldigt plastiga och spelplanen har några områden där trycket inte är det bästa. Det påverkar inte spelandet, men det känns lite billigt. Minus i kanten också för avsaknaden av nån form av förvaring annat än "dumpa alla plastbitar i lådan". Korten har som tur är en liten låda att ligga i, så de håller sig på plats även om lådan vänds upp-och-ner. Det finns inget på poängbrickorna som tyder på att svarta är värda fem och vita ett, vilket potentiellt kan leda till förvirring. Det är inte heller speciellt intuitivt att förvara poängbrickorna på en av sina spelpjäser, och leder till lite onödigt krångel om någon vill växla in fem vita till en svart, men det gör det å andra sidan ganska lätt att se vilken färg (spelare) som har flest poäng.

Reglerna är lätta att lära sig och får plats på fram- och baksidan av ett enda ark. Budgivningsmekanismen är intressant, och det finns flera anledningar både att placera sig högt som lågt på poänglistan. Ju längre bak någon ställer sig, desto fler ledtrådar får de. De får dessutom höra tidigare spelares gissningar, vilket än så länge ofta varit minst lika hjälpsamt. Att ställa sig längst fram å andra sidan ger både mer poäng och möjligheten att välja kategori för nästa fråga. Åtminstone i en omgång användes detta väldigt framgångsrikt av en spelare för att nästintill monopolisera en enda kategori, till de andra spelarnas förtret. Den som svarar först får också första tjing på att ställa ut sin iBet-markör för chansen att få ett extra poäng, vilket hittills alltid har varit "spelaren som svarar sist kommer att gissa rätt". Det är nästan alltid ett säkert kort.

En konsekvens av iBet-mekaniken är att det kan löna sig att medvetet svara fel på sin fråga, för att ge personen som gissade på ens svar minuspoäng. Detta känns inte vare sig speciellt roligt eller intuitivt, och känns som en mindre miss i speldesignen.

Något annat som vållat viss förbrylling under spelets gång är att det inte finns någon skillnad på kortlådans fram- och baksida. Det ledde under första spelomgången till att kort drogs flera gånger, då en spelare dragit från ett håll och nästa spelare dragit från det andra hållet. Vi kom runt problemet genom att ställa ett kort på högkant längst bak för att visa var korten skulle läggas tillbaka, men med en lite annorlunda design på lådan hade det varit lätt att undvika att problemet uppstod från början.

Jag har hittills spelat spelet två gånger, båda gångerna med tre spelare. Båda gångerna ledde till väldigt korta spelomgångar (ca 15-20 minuter), oftast där samtliga spelare fick tre eller fyra poäng per person varje fråga. Jag får förhoppningsvis snart chansen att spela med fler, för att se om det livar upp tillvaron lite!

Recension

Lådöppning och första intryck